Vikt: 5500 g
Längd: 58 cm - 1 dm längre än vid födseln!
Undersköterskan sa att Tindra skulle behålla bodyn på för att hon skulle stickas i låren. Vi fick komma in till sköterskan och Tindra var på strålande humör och "pratade" med henne. Först var det bara allmänt snack om hur det gick och hur hon mådde och hon kände på knutan som Tindra har på vänster sida på bakhuvudet. Men den hade inte växt så det var ingen fara...
Sköterskan gick och hämtade en kollega som skulle hjälpa till vid vaccinationen. Hon skulle få två sprutor, men de skulle bara sticka en gång, därför är de två som hjälps åt och sticker i vars ett lår. Det kändes ju bra för då kunde mamma trösta direkt efter utan att behöva gå igenom allt en gång till! Mamma fick stå i mitten och hålla i Tindras händer så att hon inte skulle fäkta. Sköterskorna säger 1, 2 och Tindra är fortfarande glad, 3 och ansiktet förvrids och ut kommer ett skrik som vi hört ytterst sällan. Ett otröstligt skrik.. Snabbt upp till mamma och napp, men Tindra är fortfarande ledsen. Efter vad som känns som en evighet, men som troligtvis inte var mer än 1 minut så lugnar hon ner sig. *Puh* nu kan vi pusta ut för denna gången, men nästa gång det är dags för vaccination så kommer Tindra vara mer medveten så det lär väl knappast bli lättare...
I väntan på sin första vaccination
Beviset..
Tindra pustar ut efter en jobbig förmiddag.
Oj, stora fröken! Ja, dessvärre brukar det bli värre och värre. Men det går ju över så snabbt, speciellt om man har något att distrahera med.
SvaraRadera