Konsten att lämna på dagis

Hur bra det går att lämna på dagis på morgonen har varierat lite fram och tillbaka, men överlag har Tindra varit väldigt lätt att lämna på dagis. Under nästan hela inskolningen gick det bra att lämna henne utan att hon blev det minsta ledsen, men sen kom ett litet bakslag någon vecka efteråt då hon började gråta när vi gick från henne på dagis på morgonen. Det var fortfarande inte speciellt illa om man jämför med många andra barn och enligt dagispersonalen så gick det över nästan direkt efter att vi försvunnit men ändå – det gör ont i en att lämna henne när hon är ledsen oavsett hur mycket eller om man vet att det går över snabbt.

Efter ett kort bakslag har det sedan någon vecka tillbaka börjat gå som på en dans att lämna på morgonen igen. Tindra promenerar ofta in till någon av dagisfröknarna bara för att inse att hon glömt säga hejdå till mamma eller pappa och rusar då tillbaka. Ofta tror man då att ”nu är det kört och nu vill hon klamra sig fast och kommer bli ledsen” men så får man istället bara en kram eller puss och sen vänder hon och går in igen. Då blir man glad – när man ser att hon trivs.

I morse fick pappa uppleva den kanske trevligaste avlämningen så här långt. När vi kom till kapprummet på dagis och pappa hade tagit av Tindra ytterkläderna gnällde hon till en liten aning och gick bort och ställde sig och tryckte mot ytterdörren – INGET BRA TECKEN! Men när pappa sedan öppnade dörren in till dagis och man hörde glada barnrop, musik och fröknarna som hälsade på Tindra så sken hon upp och promenerade in själv. Precis innanför dörren dök ett av de andra dagisbarnen upp – Adam. Tindra gick rakt fram till honom och kramade om honom och höll kvar varpå Adam kramade tillbaka. Sedan stod de där och höll om varandra hårt i 5-10 sekunder medan pappa och båda dagisfröknarna log stort. Efter en lång stund slutade de kramas och då gick Tindra och kramade om pappa som skulle gå och sen gick hon in igen och sken som självaste solen. Då gick Adam fram till henne och gav henne en puss på kinden och Tindra såg ännu gladare ut. Det sista pappa såg när han gick var hur Tindra log stort och stod och snurrade runt mitt på golvet (något hon gör ibland när hon är på gott humör) medan båda dagisfröknarna log åt henne.

Kan en dag börja bättre än så där?